Idag så har jag tänkt en del på genrer.
Jag har skrivit tidigare om att skillnaden mellan Harry Potter och andra fantasyböcker är marknadsföringen. Joanne Rowling skriver fantasy men det marknadsförs som böcker för alla.
Ja, det är inte superrelevant men en tanke jag fastnar i ibland. Vad betyder den?
Iallfall.
Som rubriken säger så läser jag inte deckare. Jag gillar inte grejen med att bli skrämd och leta en mördare. Jag skulle inte aktivt gå till en deckarhylla eller välja någon kriminalare.
Och om du frågar mig vilken min favoritförfatterska är inom den genren så skulle jag ändå ha ett svar.
Och om du frågar mig om jag har med någon litteratur i något av mina manus så är svaret ja. Jag har med vinkningar till flera av de manus som jag testläst under skrivandet av mina egna manus. Med förhoppning att de en dag ska existera på marknaden.
Annars har jag med en till bok. Av vem? En deckarförfattare. Karin Fossum.
Det finns få författare som påverkat mig som henne. Boken "När djävulen håller ljuset" har påverkat mig så mycket att jag tio år efter att jag läste den senast fortfarande minns en ärta som en kvinna la under en soffa. Minns den och låter Celine göra detsamma i Bara allt vi är.
För det språk som Karin har (även efter översättning från norska), är för mig så starkt att jag bär det med mig. I "Natt till den fjärde november" minns jag en jacka som mamman inte tyckte om.
Och jag blir påmind om att jag skriver som henne. I detaljerna. Och att man inte kan låsa in sig i att inte gilla deckare. För i det fulaste av omslag bor den finaste pärlan.
Hon hängde upp jackan på sin vanliga krok, som om ingenting var förändrat. Och för mig förändrade det allting.
Karin Fossum påminner mig om att genrer bara är en stämpel, att en ärta kan vara det viktigaste objektet i en hel bok. Att man kan minnas en kram på en kyrkogård i ett decennium. Att man kan bli så galen att det enda alternatvet är krossat glas. Men framförallt påminner hon mig om att jag vill vara den hon är för mig, för dig.
Låt oss döda genren, och minns istället strumpan som ligger gömd under hennes säng. Den sängen jag skapat åt henne, Anna.
0 kommentar(er)
