Jag och Kim är sällan överens om skrivandets kringelkrokar. Hen är tillexempel en person som hävdar att hen aldrig skulle kunna gå en kreativt skrivande-kurs medan jag är en person som gör det.
En vanlig konversation oss emellan kan se ut ungefär såhär
Egentligen säger vi ingenting här, det är ingen dialog som för oss framåt i livet. Samtidigt är det exakt vad denna typer av konversationer kan göra. För en skrivande person så kan det ibland bara behövas en fråga. "Har du tänkt på det här?" Eller "Såhär tänker jag?".
Jag står fast vid att alla behöver en skrivarvän, en som säger fyller den funktion som du vill att den ska fylla.
Det vill säga, är du i första utkastet av det första du någonsin skrivit på, hitta en vän som endast hyllar och får dig att fortsätta.
Det vill säga, är du i första utkastet av det första du någonsin skrivit på, hitta en vän som endast hyllar och får dig att fortsätta.
Jag hade turen att min skrivarvän redan fanns i min omgivning, jag behövde bara hitta hen. Men har man ingen skrivarvän i sin omgivning så kan en skrivarkurs vara bra, eller att gå med i grupper på facebook och efterlysa en vän.
Jag ser på det lite som med mentorskap. Det vill säga att denna vän har en specifik funktion för dig.
Jag kan fråga Kim hur hen mår, men när jag tänker efter så inser jag att jag sällan gör det. Om jag vet hur Kim mår? Oftast tror jag att jag gör det. Inte för att jag lockar på relationen utan för att det Kim behöver få ur sig vet hen att det finns plats för i vår chatt eller så ser jag det i en text hen skickar.
Det kan låta hårt. Att ha en vänskapsrelation med någon som man stämplar. Du är min skrivarvän och jag tänker inte fråga dig hur din dag har varit. Jag ser det som tvärtom, jag är din skrivarvän och jag tänker fråga dig om något som få andra frågar dig, hur ditt skrivande går? Får jag läsa? Ska jag kritiera eller hylla?
För låt oss vara ärliga, hur många har nära anhöriga som orkar läsa eller ens lyssna på vårt prat om skrivande
För låt oss vara ärliga, hur många har nära anhöriga som orkar läsa eller ens lyssna på vårt prat om skrivande
innan boken faktiskt ligger i deras famn?
Skriv, skriva mer, skicka eller inte men ha någon att bolla din inre monolog med, för din egen hälsas skull.
ps. vem vore jag utan lite fakta med mitt inlägg? Två skrivarvänner som var vänner redan innan de blev publicerade är Mari Jungstedt och Katarina Wennstam, de skriver väldigt olika böcker men toppar listorna tillsammans.
0 kommentar(er)
