Där föddes "Och du var himlen jag föll från den dagen". Jag skrev på alla stunder jag hade över och när jag inte hade tid så tänkte jag på händelser, jag byggde karaktärer medan jag diskade. Själva slutet på boken vaknade jag mitt i natten och var tvungen att skriva ner. Här är baksidan på den färdiga boken som några månader senare var klar... trodde jag.

 

Visst låter det idylliskt och precis sådär smågulligt som man alltid har inbillat sig att författarskap ska vara?


fuck that

 

 

Ursäkta språket, eller nej, inte ursäkta språket för jag ursäktar mig inte längre, jag slår mig fram. Jag tror inte på att man vaknar upp en dag och kan skriva. Jag skickade boken till ett gäng förlag och fick nej från allihop. Det var tydligen inte så enkelt. Ett bokförlag i Sverige får i snitt in tusen nya bokmanus per år, ungefär en av de tusen kommer igenom. Det är ett hårt jävla jobb. Den där boken skrev jag klart råmanuset till för två år sedan. På två år hinner man lära sig en hel del. Nu tar jag tag i den igen samtidigt som jag dyker in i nästa projekt. Den här bloggen är mitt sett att berätta om processen, min väg att hitta likasinnade och mitt och min medbloggares sett att vara den för andra som vi varit för varandra. Att skriva är ett ensamt jobb och utan någon att bolla med är det lätt att kraften dör. Bloggen heter skrivardöden för att vi vill vara precis tvärt om, inspirationen som får dig att fortsätta. Att skriva är ett hårt jobb. Välkommen till mitt skrivarliv.