Nathalia. Det ensamma skrivarlivet blir mindre ensamt
 

På instagram är vi den här månaden med i en skrivarutmaning där man ska svara på olika frågor varje dag. Idag är utmaningen att skriva om "en skrivarvän" och jag ser det som ett ypperligt tillfälle att presentera Kim. Inte Kim som i vem hen är som författare eller som person utan som vem hen är i relation till mitt skrivande.
 
Saker som folk sagt till mig när jag berättat att jag vill skriva: 
"Kan du verkligen det?" 
"Jaha, det låter svårt"
"Gud va kul, skicka gärna sidor till mig" (för att sedan aldrig läsa)
"Skaffa dig ett fast jobb först och jobba några år" 
"Vet du hur svårt det är att lyckas?"
Undermening: Tro inte att du är nåt
 
Att skriva är ensamt. Det är du och din dator. Utan Kim hade min första bok inte blivit skriven det är jag helt övertygad om. Jag satte mig ner och skrev två sidor på något jag inte visste vad det var och sen skickade jag det till några vänner, för att jag inte visste riktigt vad jag skulle göra med det. Kim svarade med en lång utläggning: Detta gillar jag /detta kan du förbättra, återkom gärna med mer. Så det gjorde jag, jag skrev en hel bok till Kim och skickade sidor varje vecka och varje gång så svarade hen på liknande sett. Själva skrivandet behöver inte vara så ensamt som man säger. 

Jag har en skrivarvän som är min Partner in Crime. Jag ser henom som min kollega. Om jag skulle ge något råd till alla som läser så vore det att skaffa en skrivarvän, någon som inte säger "Jasså, kan du det?" utan säger "Fan va bra, jag tror på dig". I inlägget under så skriver Kim om balansen mellan hybris och självhat och jag vill addera detta till det, en skrivarvän kan hjälpa dig att behålla din hybris när du vacklar, en skrivarvän kan vara den som gör att du fortsätter på ett manus som du kanske gett upp om fast du inte "borde". 
 
Jag är medlem i två stycken skrivargrupper på facebook: Skrivgäris och Författare på Facebook. Där kan man hitta sin skrivarvän (Kommentera gärna och tipsa om fler). På instagram upptäcker jag allt mer av den skrivarfamiljen som finns (vi heter @skrivardoden). Den här bloggen hoppas jag ska kunna vara en liten skrivarvän, ett ljus i mörkret. Vi delar med oss av med och motgångar samt lärdomar för att du som läser ska slippa göra detsamma eller kunna lära av något som gick bra. Samtidigt hoppas vi på detsamma från er, att ni ska ifrågasätta oss ibland och därmed att vi ska utvecklas tillsammans. 

Att skriva ett helt bokmanus till en annan person kan också ha sina nackdelar och kan styra berättelsen. Mitt nuvarande manus har Kim inte läst och hen kommer inte heller att få göra det förrän manuset är klart. Även i detta vet jag dock att oavsett vad som händer så har jag en person som ser fram emot att den här boken blir klar och det är ett ljus i mörkret, de dagar som manuset är tungrott så ser jag ansiktet på den framtida läsaren i form av Kim och det gör det ibland lättare att tragla sig igenom det som är jobbigt att skriva.
 //Nathalia
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress