Visst finns det en kärlek till deadlines ändå. En hatkärlek.
Det hör liksom till att se hur alla kollegor släcker ned sina datorer och går hem medan en ensam stackare sitter kvar.
Var föds den kärleken?
I min kurs i kreativt skrivande har jag mött en hel del skrivarvänner. Den enda som finns kvar i den här kursen pratade jag nyligen med om deadlines. Jag har ett sätt att spara iallafall lite för mycket jobb till samma dag som det ska lämnas in.
I min kurs i kreativt skrivande har jag mött en hel del skrivarvänner. Den enda som finns kvar i den här kursen pratade jag nyligen med om deadlines. Jag har ett sätt att spara iallafall lite för mycket jobb till samma dag som det ska lämnas in.
När jag skrev mitt första bokmanus 2015 så lånade jag en väns lägenhet för att kunna skriva de sista kapitlen, slog ihop datorn vid tvåsnåret på natten.
Vännen i min skrivarkurs berättade att hon alltid lämnar in uppgiften vid första tillfället (det brukar gå i ungefär två dagar). Själv lämnar jag in minuterna innan deadline.
Och där kan man tycka att jag borde känna en strävan efter att bli mer som henne, mer strukturerad och välplanerad.
Men vad vore livet utan romantiken till sena kvällar med datorn, utan känslan av nu eller aldrig.
Ja, jag har en deadline ikväll. Ja, det kommer gå att nå mig fram till 23:58 när jag troligen lämnar in. 00:02 kommer jag ha somnat på soffan.
ps. gå inte på en djupgående massage samma morgon som du har en deadline, det kan göra att du känner dig sjösjuk utan någon som helst möjlighet för avkoppling.
/N
0 kommentar(er)
