Det var vad min far kallade gymnasiet för när jag var yngre. 
När jag på högstadiet skulle söka in på något program så sa han så: 
"Se till att det är en linje som ger dig så mycket behörighet till universitetet som möjligt, 
gymnasiet är bara en transportsträcka". 

 

Motsatsen är: resan är destinationen. 

Om det låter som att min far är väldigt hård så ska jag tillägga att han själv hoppade av skolan efter nian för att börja arbeta som snickare. Han tog igen det sen, studerade upp gymnasiet och läste på universitet när jag var liten, så för honom var gymnasiet en faktisk transportsträcka, tre år pluggades in på tre terminer. 

 

Jag undrar inte vart jag fått min snabba fart genom livet ifrån. 
Min man beskriver det som att jag ständigt lever i omkörningsfilen. 

 

Därför är just transportsträckor svåra. Jag vill gärna vara klar redan innan jag börjat. 
Men det fungerar ju inte riktigt, varken i verkligheten eller i min roll som författare, jag kan inte skriva en hel bok utan en transportsträcka. 

 

Varje scen ska vara essentiell för berättelsen, har jag fått lära mig någonstans. Kan ett kapitel tas bort utan att det blir ett bortfall för kärnberättelsen så bör kapitlet strykas. 

 

Med det sagt så betyder inte det att kapitlet inte behöver skrivas. Jag som författare kan behöva skriva ut långa beskrivningar över hur ett rum ser ut, sen måste jag i redigeringsarbetet ta bort alltihopa, för läsaren måste få bygga sitt egna rum. När Kim läser mina texter så hittar han ibland flingor av det som är kvar, då markerar han och skriver "Lita på din läsare". 

 

 

Jag har lärt mig att maximera mina transportsträckor i livet, genom att träna min hjärna. Lugn betyder kreativt arbete för mig. Till exempel så pussade jag min lilla familj på partner och två barn hejdå imorse. När dörren stängdes bakom dem så visste jag inte vad jag skulle skriva idag, hade ingen inspiration med mig. Idag tog jag fram dammsugaren och damsög bort grus från platsen där vagnen vanligtvis står. Lugn betyder kreativitet, monotont arbete gav mig dagens nyckel. Transportsträckan har jag gjort till min egna idékammare, ska man leva ett liv i omkörningsfil så prioriteras inte dötid