Kreativt skrivande
Min käre bloggkollega har ägnat ett helt inlägg till varför hen inte tror på kreativt skrivande-kurser.
 
Och nu är det min tur att ägna ett helt inlägg om varför jag tror på kreativt skrivande kurser, för mig.
 
Det är en del av vad våran blogg är, för i mångt och mycket är jag och Kim varandras motsatser.
 
Jag har ett stressigt liv, som så många andra. Men i det livet ingår två stycken barn varav det ena fortfarande ammar och det andra inte fyllt fyra. Det behovet som de har av sina föräldrar är aldrig igen lika intensivt som nu. (och där fick jag avbryta för att den yngsta vaknade... tillbaka 20min senare), det gör att mitt liv handlar om prioriteringar. 

Jag har prioriterat skrivande. Jag har gjort det genom att läsa kreativt skrivande och ta mig själv på tillräckligt stort allvar. Har jag någon som väntar på min text så måste jag skriva den, helt enkelt.  Hur ser en kurs i kreativt skrivande ut då? Kan man undra.
Jag läser Kreativt skrivande 2, manusutveckling. På Luleå Tekniska Universitet.
Min termin innehåller 5 stora inlämningar, det första min manusbeskrivning följt av manus 25%, 50% osv,
målet är att ha ett färdigt råmanus i slutet på maj.
Det passar mig perfekt, jag får en inkomst (csn) för att skriva på min bok och för att lära mig mer om mitt författarskap.
I varje inlämning så ingår också kommentarer. Kommentarsdelen tar tid från mitt skrivande men vad den ger är ovärdeligt. När jag ser felen i andras manus så ser jag också hål i mitt egna.

Här nedan har jag klistrat ihop lite olika exempel på kommentarer som jag fick på manus 25%
 
 
Det här är lika ovärdeligt som kommentarerna jag själv ger. En del av dem är peppande, de tror på min historia. Andra tycker att delar är "deprimerande" och att texten blir tråkig. På samma inlämning har jag fått kommentarer om att min rytm är något jag måste jobba med och samtidigt att jag skriver bra och har ett bra flyt.
 
Det tycker jag är intressant.
 
Det finns två kommentarer som jag inte har boxat in:
"Jennys andra kapitel när man får reda på mer i detalj varför hon och maken till slut gick skiljda vägar, kändes lite långrandigt"
Och den totalt motsatta
"Jag tyckte särskilt om det andra kapitlet med Jenny och delarna där hon cyklar och förklarar vädret/hösten."
 
Jag tycker ovanstående kommentarer visar hur olika vår smak är. Hur är det då meningen att man ska förhålla sig till detta? Kan man undra.
Mitt svar är: inte alls.

Mitt jobb som författare är att hitta min egen röst, jag bör inte anpassa min text efter vad sex personer tycker. Däremot så bör jag anpassa texten utifrån vad jag själv tycker.
Kursen är, för mig, till får att jag ska få bekräftelse på vad som fungerar och inte, hur läsare uppfattar min text. Om de älskar eller hatar den är upp till dem, men det är upp till mig att få dem att iallafall förstå den.

Det hjälper kommentarerna mig med, konstruktiv kritik är bra. Den gör mig bättre. Alla de positiva kommentarerna är bra, de gör mig bättre  och motiverar mig att fortsätta. De negativa kommentarerna är bra, de skapar en känsla i mig.

Till exempel så har jag ett helt gäng med huvudkaraktärer i boken. För mig fungerar det men jag vet inte om de gör det för någon utomstående. Här ovan har en person kommenterat att det fungerar, det är bekräftande.
En annan har skrivit att jag har en tendens att återanvända samma ord bara några meningar bort, detta var något jag själv inte märkt men nu ser.

Kreativt skrivande gör mig bättre. Jag vet inte om det gör mig tillräckligt bra för att slutprodukten ska bli en färdig bok, en som jag själv skulle vara stolt över att ha i min bokhylla, men jag vet att jag blir bättre.

För det är mitt mål, att skriva en bok som jag själv är stolt över, i mer än fem minuter efter att den är färdigskriven.

Om någon vill veta mer om kursen jag går så kommentera gärna eller DM:a på @skrivardöden (instagram)

Tack!
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress