Vem fan är hon?

Ja, det känns som en relevant start. Vem är jag? 
Och alla de hundratals svar som finns på det. Här är författarsvaret: 
Nathalia Erlgren. Har läst sen förskolan. På lågstadiet fick min far komma på extrasamtal med skolan för att min lärarinna tyckte att jag läste för mycket. Åh, det ljuva nittiotalet. 
 
Försökte skriva min första bok när jag gick på högstadiet, det gick åt helvete. Så jag struntade i det ett tag. Försökte igen i slutet på gymnasiet men återigen så gick det åt helvete. 

Hur börjar egentligen skrivande? 
Ja, för mig var det en såndär jäkla uppenbarelse en dag som sedan inte har slutat vara en självklarhet. Jag var arbetslös småbarnsmor och hade sökt alla jobb jag sett den dagen, ringt till de företag jag skulle ringa. Barnet var på förskolan och för första gången på länge så kunde jag dricka mitt kaffe varmt och bestämma själv vad jag ville göra, och jag satt ju redan vid datorn... 
 
Där föddes "Och du var himlen jag föll från den dagen". Jag skrev på alla stunder jag hade över och när jag inte hade tid så tänkte jag på händelser, jag byggde karaktärer medan jag diskade. Själva slutet på boken vaknade jag mitt i natten och var tvungen att skriva ner. Här är baksidan på den färdiga boken som några månader senare var klar... trodde jag.
 
 
Visst låter det idylliskt och precis sådär smågulligt som man alltid har inbillat sig att författarskap ska vara?


fuck that
 
 
Ursäkta språket, eller nej, inte ursäkta språket för jag ursäktar mig inte längre, jag slår mig fram. Jag tror inte på att man vaknar upp en dag och kan skriva. Jag skickade boken till ett gäng förlag och fick nej från allihop. Det var tydligen inte så enkelt. Ett bokförlag i Sverige får i snitt in tusen nya bokmanus per år, ungefär en av de tusen kommer igenom. Det är ett hårt jävla jobb. Den där boken skrev jag klart råmanuset till för två år sedan. På två år hinner man lära sig en hel del. Nu tar jag tag i den igen samtidigt som jag dyker in i nästa projekt. Den här bloggen är mitt sett att berätta om processen, min väg att hitta likasinnade och mitt och min medbloggares sett att vara den för andra som vi varit för varandra. Att skriva är ett ensamt jobb och utan någon att bolla med är det lätt att kraften dör. Bloggen heter skrivardöden för att vi vill vara precis tvärt om, inspirationen som får dig att fortsätta. Att skriva är ett hårt jobb. Välkommen till mitt skrivarliv.
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress